Till Han med stort H:

Varför kan du inte göra någonting åt det?

Jag målar naglarna och gör mig fin,

men för vem?

Jag bryr mig ändå inte på riktigt.

Är jag lurad? Lurar du mig?

Du säger allt blir bra.

Du säger du är lycklig.

Men titta på all betong,

titta på allt klister och tuggummi på gatorna.

Vinden och graderna i Juli.

Jag hatar det, jag älskar det.

Du säger att jag ska tro.

Då blir det bra.

Jag tror inte på dig om du inte tror på mig.

Och hur ska du svara?

Hur ska du veta att jag finns?

Du låter oss falla fritt och hänga löst,

som om dekadens vore svaret på gåtan.

Äter upp regnskog och dricker upp Indien.

Varför kan du inte göra någonting åt det?

Mer och mer jag vill mindre och mindre.

Kommer det vara såhär för alltid?

Du säger räck mig din hand,

men jag har ingen som räcker mig sin.

Varför kan du inte göra någonting åt det?

Du säger var glad för det lilla,

jag vill vara glad för det stora och svåra.

Det är omättligt, fyll mig.

Fyll mig med de tankar du säger gör oss goda.

De säger; Han finns överallt runtomkring oss.

Vardå?

Snälla säg var är Hon då?

Försöker andas, hitta dig, förgäves.

Vissa säger du är påtaglig,

men hur är det möjligt?

För om du är jag är jag inte jag.

Snälla, förklara.

Du säger bry dig.

Jag säger jag gör det alldeles för mycket.

Flåsar mig i nacken.

Inte Du, men Det.

Vinden och graderna i Juli.

Allsmäktige Fader, varför kan du inte göra någonting åt det?

Nej låt oss falla fritt och hänga löst.

Som om dekadens vore svaret på gåtan.

Tack.