isberg flöt runt, sjölejon simmade och vi vandrade på svarta lavastränder. solen gick ner över glaciären och bergen tornade upp sig. har jag sett någonting så häpnadsväckande förut? nej det här var minsann någonting utöver det vanliga, kan knappt tro det är sant. kan det se ut sådär?
árlón fyllde mina lungor med kall luft och kroppen med beundran. människan är så liten och naturen störst. glömmer bort det ibland.
Ísland er bara magnaður, elska þessa eyju
