As tears go by

Ser alla människor, dansar bort mina sorger med människor jag gillar och ändå känner jag mig ensam. Hur kan man inte gilla att dansa? Jag bryr mig inte om andra, de är inte väsentliga, de är bara en i flocken. Reykjavik är sannerligen alldeles för bra för min hälsa, kommer jag någonsin bli frisk? Betvivlar det, inte i sommar iallafall. Det gör ingenting, så länge jag får dansa är jag nöjd. Jag behöver inte prata, jag behöver inte spana, det är bara det att sen när jag ligger där ensam i min stora säng så längtar jag efter att ha någon att lukta på. Någons hjärta att lyssna på och någons hår att dra igenom.

Tune of today, får mig att tänka på en man som har vit acne t-shirt, whyredkappa och som pratar finska: