Idag ska jag bara dricka kaffe, läsa tidningar, kolla på vackra föremål och förhoppningsvis rita lite. Har sån jädrans klädångest bara. Ingenting sitter bra på kroppen idag liksom. Hoppas jag kommer ut ur lägenheten snart.
jag är alldeles fragil för sådant här. så himla rädd för allting och att låta någon komma in under skinnet. ville ju bara se på Shutter Island men nu vet jag inte. det är en så himla dålig ursäkt för att springa ifrån sina känslor. sina mina våra. inte fasen vet jag. vad vet jag? det är bara det att det är så himla uppenbart vad han vill och då blir jag bara full i skratt. finkänslig? vad är det liksom.
Jag har nu varit på Bakkus två kvällar i rad och rotat igenom massa påsar, kartonger och dylikt bakom scenerierna men icke sa nicke. Inget leg, häpp det var ju trist men vad gör väl det när man har världens bästa värdmamma som ger en sådana här söta teskålar och säger: "Isa du är så himla bra, ta det ledigt på fredag"
drömde om honom inatt igen. varför kan han inte bara lämna mitt sinne? det här börjar bli lite småstört. lite sjukt är det och jag vet det men den rätta medicinen kanske inte är så rätt vad vet jag? han hade skrivit en lång summering om sommaren och mejlat och så hade han ritat små illustrationer till. det hela var fruktansvärt fint. usch.
helt plötsligt kom jag ihåg det, den först riktiga pussen. jag och en pojke på lekis stod bakom en dörr och vi låtsades att vi var ihop och hade massa barn tillsammans. han hade brunt hår och bruna stora ögon och kom från colombia. han hette victor.
tänkte bara säga att unga män vars namn avslutas med -ur , har islandströjor i brunt och som kysser en lite lätt på handen innan man säger farväl är rätt så fint faktiskt
ibland tömmer reykjavik ut en totalt. det är så galet att hela huvudet och kroppen inte följer med. man blir liksom delad i två och ska försöka klistra fast delarna men allt bara snurrar och då går det ju inte.
festa med tyskar är livsfarligt. jag dansade för mig själv i säkert två timmar, satt ute på trottarkanten i kylan och upttäckte till min förtvivlan att jag tappat bort alla viktiga grejor såsom mobil och id-kort. pratade länge med en fin pojke i brunt långt hår och med bruna ögon. jag har sett honom förut, på bakkus såklart. djävulens ställe. det var så mycket folk som ville in att det nästan blev stå-längst-fram-vid-stängslet känsla. och fyrverkerier, det var massa färger och former och vi stod vid kyrkan och jag kom ihåg att jag visst hade glömt ett par skor där för tre veckor sen. de var inte kvar.
jag har fått en inneboende i fyra nätter. det ska bli kul. fast jag tycker synd om henne, om hennes värdfamilj med de sötaste barnen men med de hemskaste vuxna människor man kan kan tänka sig nästan. ibland förstår jag inte hur människorfungerar? hur dom kan bete sig som dom gör. hur kan man säga till någon att hon inte jobbar alls fast hon måste vara i huset 9 h per dag? att man inte jobbar om man inte tvättar? att man ska vara tillgänglig dygnet runt? osv osv osv
vissa au-pairer råkar verkligen illa ut, och då får man hjälpa till om man har det så bra som jag har.
Jag vet att han försöker snärja mig, och jag låter honom göra det litegrann. Det är bara det att jag blir glad över att vara med honom och sättet han säger ces't bon på är så klyschigt att jag alltid börjar småskratta. Han lagar god mat och är precis sådär alldeles för fransk så det nästan blir komiskt. Vad gör väl det om man är nitton år och solen skiner i Augusti och man bara vill känna lite?
Och den frusna staden började glöda. Gillar saker som är så fula att de blir vackra, och saker som är så vackra att de blir fula. Paradoxer, vänner, vibrationer, likör, öl och att dansa mig svettig. Ibland sitter jag på klipporna vid havet och skriver texter jag publicerar här. Andra gånger ritar jag snea leenden med för mycket färg. Cch så lär jag mig att prata isländska också.