Stundarkorn

Jag vet att han försöker snärja mig, och jag låter honom göra det litegrann. Det är bara det att jag blir glad över att vara med honom och sättet han säger ces't bon på är så klyschigt att jag alltid börjar småskratta. Han lagar god mat och är precis sådär alldeles för fransk så det nästan blir komiskt. Vad gör väl det om man är nitton år och solen skiner i Augusti och man bara vill känna lite?

I'm just fooling around, why not?